Liam Justin Persson

I söndags kom våran älskade och efterlängtade pojke.
Klockan 12.37, 52cm lång och 4192gram. Han är så vacker!

Har inte skrivit här på ett tag nu, har inte känt någon större lust till att skriva.. Men ska slänga ihop ett par rader nu tänkte jag.

I lördags morse så fick ju linda värkar, som jag skrev i det tidigare inlägget.. Klockan 21 åkte vi in till förlossningen, för då va dom så starka och jämna.
Dom kikade lite osv. hon va bara öppen 1cm, så vi fick åka hem igen med en sovdos i bagaget ;D Sovdosen skulle göra så att värkarna skulle upphöra för att sedan komma tillbaka på söndagen. Det va för att hon skulle få sova riktigt en natt innan bebis ville komma ut. Men det blev inte som barnmorskan hade tänkt där.

Värkarna blev bara starkare och starkare, vi åkte in igen halv 2 på natten. När vi kom fram så hade hon öppnat sig 3cm. Vi låg och väntade på att narkosläkaren skulle komma, linda fick ryggbedövning och efter det så slocknade vi båda. Hon i sängen inne på förlossningen och jag i fotöljen bredvid hennes säng. Sov väll ca. 2 timmar tror jag.

Kl. 10 på söndagsmorgon så hjälpte inte bedövningen mer, värkarna kom tillbaka.
Kl. 11 barnmorskan pickar hål på hinnan till fostervattnet och då sätts allt igång som det ska. Min älskade lilla linda blev faktiskt hulken efter det, jävlar va stark hon blev. Tog i, krysta, tröck.. Gav mig give me five mellan värkarna, sa att jag va duktig?  Hm! Syrgasen måste gjort henne snurrig haha!

Kl. 12.37 så kommer han ut, våran lilla skatt, våran vackra prins, vårat egna barn, våran Liam. Jag har aldrig någonsin sätt en vackrare bebis än honom. Känslan av att ha honom i min famn är obeskrivlig. Jag är så stolt!

ca. 2 timmar senare så fick Linda jätte ont i magen, hon tyckte det kändes som värkar igen. Ringde på larmklockan och en barnmorska kom in och kände på magen, hon kände att livmodern inte hade dragit ihop sig som den skulle göra. Barnmorskan ringde på larmklockan och in kom en till. Dom hjälptes åt och tröck på lindas mage och spluuush så kom det ut en massa massa blod.
Hon förlorade 2 liter blod totalt.

Vi blev kvar inne på förlossningen tills jag vet faktiskt inte vad klockan va? 21-22 kanske? Då fick vi åka upp till bb och jag skulle få sova i en riktig säng :D haha!
Linda va blek och snurrig, men det gick bra med henne ändå. Vi somnade..

I tisdags fick vi åka hem från bb, så sjukt skönt att komma hem igen.
Alla här hemma mår bra, lilla liam ligger mest och sover men han går upp i vikt som han ska osv.
Linda har återhämtat sig väldigt bra och ser piggare och piggare ut för varje dag..
Och jag, jag är den lyckligaste killen i världen. Jag älskar min egna familj!





Den översta bilden så har linda precis fått upp Liam på magen, där va han faktiskt bara några sekunder gammal..
På bilden under så håller jag i honom för första gången, där va han ca. 15 minuter gammal.


Liam Justin Persson, jag älskar dig av hela mitt hjärta! <3





Tack Hanna Persson, för att du gjorde om desingen på min blogg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0